Till salu i Retro Bazar

Julen är ju snart här, och jag hoppas på att folk ännu är ute och handlar klappar här under sista veckan. Precis som jag också är.. Gick väl lite sådär på Loftets Lucia-torg i fredags, väldigt lite folk ute då, men så var det ju också fredag kväll. Men kul att höra kommentarer och tala med övriga försäljare.

Svårt överlag att prissätta hantverk och sina egna arbeten. En timpeng som heter duga får man ju bara drömma om. Om man lyckas få en timpeng över huvudtaget får man vara nöjd. Man kan varken sälja för billigt eller för dyrt, men man önskar ju sälja något.

Förde nu produkter till försäljning till Folkhälsans Retro Bazar i Smedsby. Kort, kassar, halsdukar och julgranspynt. Känslan på Retro Bazar är lite som Sommaröhallen ute på Replot, en god blandning av diverse hantverk och bakverk. (Oj, vad kakorna doftade gott när jag ställde fram mina pynt och kort :). )

Så, där finns lite grejer tillsvidare. Det är ju mera långsiktigt med försäljning där än att stå en kväll på en marknad, var tiden ju är rätt knapp. Efter julen får jag ju förstås gå och ta bort det juliga, övriga produkter får bli kvar tills vidare. Så får jag se vad som går åt. Och så har jag en orsak att tillverka nytt för påfyllning. Fint, Fint.

Julgranspynt i fin förpackning

Nu har jag packat in mina julgranspynt i cellofanpåsar två och två. Små påsar julgransgodis. Blev riktigt fina i all sin enkelhet.

Ska delta i Loftets Lucia-torg imorgon 13.12. Pröva min lycka och sälja julgranspynten samt julkort, kassar och nån halsduk. Kort, kassar och halsdukar har jag haft i lager, medan julgransprydnaderna ju är färska produkter. Länge sen jag sålt nånting nu på en marknad, så ska bli roligt att se hur det går.

Tvål

För en knapp vecka sen var jag på kurs. Fick lära mig hur man gör tvål. Hade aldrig gjort tvål förr och tyckte det var riktigt roligt. Sakkunnig var Tessa Turtonen från Martha förbundet.

Den här tvålen innehåller kokosfett, olivolja, rypsolja, vatten och natriumhydroxid, dvs. lut. Sen kryddade jag med lite kaffe, prickarna som syns i tvålen, vilket gör den lite robust och förhoppningsvis skönt peelande i användning. Jag tillsatte ingen eterisk olja, utan ville göra den naturell. Tessa hade själv gjort motsvarande tvål, så jag tror på den här.

Efter ett dygn i formen, dvs. mjölkförpackningen i det här fallet, ska man packa upp skapelsen och skära den i passliga bitar. Nu ska den sen mogna i minst en månad, innan den är färdig att användas. Än så länge kan jag inte påstå att den doftar särskilt gott, men hoppas på en tvåligare och fräschare doft när mognadsprocessen är färdig.

Spännande, spännande.

Inspirerande att lära sig något nytt, kommer säkert att tillverka mera. Risken finns att man blir 'hooked' på det här.

Julgranspynt i papper

Under hösten kommer julkänslan sakta framkrypande och pysselivern rycker i fingrarna. Hela november har jag klippt, vikt, klistrat och sytt julgranspynt. Jag grävde i mina gömmor och valde att använda papper och kartong och krydda med lite knappar och pärlor.

Jag gillar "rena" tekniker, dvs. var en teknik i sig är tillräcklig. Och med det menar jag att jag inte ska behöva klistra och göra extra lösningar för att få grejen att hålla samman. Av de här modellerna är det egentligen bara den sista, stjärnan, som blir till helt utan lim eller tråd. Bara tråd om man vill kunna hänga upp den.

På första bilden har jag gjort en variant av bollen "DIY-striped-paper-ornament" som finns beskriven på bloggen
howaboutorange.
blogspot.fi
Skojig att göra, allt träs på tråd i rätt ordning och så formar den sig själv. 

Andra bilden är en origamiblomma. Den modellen har jag haft länge, tror jag nån gång hittat den i en tidning, men nu har jag ingen aning om vilken. Här gjorde jag två likadana blommor som jag limmade samman och fäste knappar i mitten. Den är alltså liksidig.

Tredje prydnaden är också en origamivariant, "Kwanzaa Kaleidoscope". Den tog jag från en liten bok jag har; "Origami Note Cards" av Florence Temko. Men den här varianten var inte särskilt kul att göra, den är mest klister efter en massa vikningar.

Fjärde bilden, klassiskt julpyssel. Två remsor som man viker om vartannat tills remsorna är slut. Fäste början och slut med lite tråd och pärlor. Valde att göra dem i stadigt papper eller kartong för att behålla spänsten, så att säga. Gör man dem i kräpppaper eller silkespapper blir de ju mera som girlanger, vackra istället för glitterband i granen t.ex.

Femte och sista bilden, gammal fin stjärna. Jätterolig att göra när man väl kommer igång. Och ett pyssel i min smak, kartongen och vikningarna i sig är tillräckliga, inte en gnutta lim behövs. :) Hittade en massa beskrivningar hur man gör den, men använde mig av Strömsös inslag på Yle Arenan; http://areena.yle.fi/tv/1292057
Tack Elin för det!

Kalasvimplar

Jag har turen (kanske oturen enligt min sambo) att ha ett stort urval av tyger hemma. I min familj har man varit sådana som sparar på det mesta för att det kanske kan vara bra att ha, däribland tyger. Efter att vi flyttat tillbaka till hemgården har jag i diverse lådor funnit alla dessa skatter i form av tyger, nya restbitar och uppsprättade gamla kläder för återanvändning. En stor del har jag slängt, men en hel del har jag sparat. Plus att jag själv har hunnit samla på mig en hel del under årens lopp.

Nåja, till saken, vilken tur att jag har alla dessa tyger att välja bland när jag ska göra kalasvimplar! Vimplar och diverse lapparbeten är suveränt att göra av tygerna, eftersom många bitar är rätt små, redan klippta i osv. Kusin Aron firade sin 1-års dag igår och faster Anna tänkte då att han kan behöva lite vimplar för framtida kalas, riddarborgar, sportevenemang mm. Naturligtvis. Hans storebror kusin Alex fick också vimplar när han fyllde ett. När han såg vad lillebror fick sa han att han också har "såna de" och att han "tycker om sina gamla flaggor". Nu är han ju hela tre år, så visst, hans flaggor börjar kanske vara till åren..! :)

Tygkassar för småtöser

Två töser ska ha gemensamt tvåårskalas nu i helgen. De ska få varsin tygkasse. Alla kan väl behöva en kasse att ha sina livsviktiga  grejor i, också tvååringar. :)

Kassarna är i storlek 20x 25 cm, gjorda i huvudsak av återanvänt material.

Landhöjning - stickperformance del 2

Så samlades vi alla på torget den 21.9.2013. Glada miner, ivriga stickerskor, lika många unika blåa lappar som deltagare. 64 pers var vi på plats och formade alla en stor ring, fick ena stickan av grannen och började sticka. Vi fick varsitt nystan med finskt grått ullgarn att sticka med. Arbetena gick förbi ett efter ett, varvet runt hann vi ju inte, men ca 10 stickningar på ca 1 h.

Man märkte snabbt att vi alla stickade med olika handstil, en snabbare, en annan långsammare, hårdare eller lösare. Men under timmens gång balanserade vi oss lite, anpassade oss efter grannen. Fint var det sedan att lägga ner stickningen, nu en stor rundstickning och kunna gå runt och titta på alla andras arbeten. Många hade tänkt i samma banor som jag, där fanns vågor i olika former och nyanser.

Jag hade hoppats på flera yngre deltagare, jag var nog bland de yngsta. Men roligt var det att känna att vi alla talade samma textila språk, delade en gemensam stund, svensk- och finskspråkiga samt de deltagare som kom från Västernorrland i Sverige.

Efteråt hade konstnären Kerstin Lindström vernissage på Loftet, och berättade på samma gång om hur detta stickprojekt kommit igång. Visade fantastiska bilder från Färöarna var den första performancen hölls. Så vackert i det färöiska landskapet, där röda arbeten kontrasterade mot ett till synes oändligt grönt landskap. Performancen kallades "own our own time", att äga sin egen tid.

Det var en bra dag, jag tog mig tid att delta i ett textilt evenemang och lät mig inspireras tillsammans med likasinnade. Det är inte varje dag med en ettåring hemmavid. Jag ägde min egen tid för några timmar. Tack för det Kerstin Lindström och alla som deltog!

knittingincircle.blogspot.com

Landhöjning - stickperformance del 1

Den 21.9 ordnas en stickperformance på Vasa torg och jag ska delta. Loftet i Vasa och textilkonstnär Kerstin Lindström från Härnösand i Sverige står bakom tillställningen. Jag fick en rundsticka på posten efter att jag anmält mig och är i gång med min stickning. Temat är Landhöjning, enligt det fenomen som finns här i Kvarkenområdet.

Tanken är att alla deltagare bidrar med sin stickning som ska vara ca 75cm bred, gjord i blått (dominerande färg) med valfritt mönster. På torget sammanfogar vi sedan våra stickningar till en enda stor rundstickning. Den blå färgen står för havet och ihopstickningen blir i grått, som representerar klippan som sakta stiger ur havet.

Bland mina garner fann jag ett nystan som jag har efter min farmor, ett turkos-blått garn, som tydligt är upprepat. Materialet är någon sorts ullblandning. Möjligen har det varit en kofta, som farmor repat upp för att återanvända garnet. Sånt gör man ju inte mera, man köper nytt garn. Men jag tycker om tanken på att garnet har en historia, det kan platsa bra i detta sammanhang. Garnet får en ny chans, precis som landet som höjer sig ur havet.

Mönstret är väldigt enkelt, rätstickad botten med aviga våglinjiga ränder. Randens höjd växer i ena kanten och smalnar av mot andra kanten, med

varannan rand växande mot varannan kant för att arbetet ska hålla sig rakt. Asymmetriska, levande ränder som får stå för vågorna som rullar in. Mönstret är baserat på sockmönstret  "Wedge" ur boken " sukkia. rakkaudella.", en jättefin bok med jättefina sockmönster.

Seilas

Seilas (norska) = seglats, segling

Jag är ingen seglare dock.

Min morfar hade en handskfabrik som hette Seilas. Jag hade aldrig äran att träffa honom, men genom min mor har jag bildat mig en uppfattning om honom som en duktig affärsman i sin tid.

När jag googlar "Seilas" och "Gripström" kommer, lite förvånande, en sida upp var det står "lakanneet yritykset Gamlakarleby". Och där står "Seilas innehavare Hjalmar L Gripström", upphört 3.12.1965. Underligt på något vis att jag hittar morfar och hans firma omnämnd i ett forum som han på sin tid inte hade en aning om. Där finns han uppräknad bland andra, men inte mer info än så.

Hur Hjalmar Gripström bestämde sig för namnet Seilas har jag ingen aning om. Kanske har det anknytning till vatten och båtar, eller så hade det en helt annat betydelse för honom som jag aldrig kommer att få veta. Sin firma hade han i Kokkola, Gamlakarleby, flyttade den till Vasa i ett senare skede. Förutom fabrik hade han också butik var han utöver handskarna också sålde tyger. Minnen i form av läderspännen, handskmallar, en och annan tygbit, ett par lampor och ett bord finns kvar, om vilka mamma säger "ja, det där är ändå från kokkolatiden, det där hade min pappa i handskfabriken". Så Seilas känns bekant, fast jag aldrig upplevt firman i annan form än genom andras minnen.

Det är väl inte fel att önska sig vind i seglen, låta livet föra mig ut på en seglats. Men framförallt vill jag låta min morfar och minnena av hans firma leva vidare i det som jag företar mig.