Landhöjning - stickperformance del 1

Den 21.9 ordnas en stickperformance på Vasa torg och jag ska delta. Loftet i Vasa och textilkonstnär Kerstin Lindström från Härnösand i Sverige står bakom tillställningen. Jag fick en rundsticka på posten efter att jag anmält mig och är i gång med min stickning. Temat är Landhöjning, enligt det fenomen som finns här i Kvarkenområdet.

Tanken är att alla deltagare bidrar med sin stickning som ska vara ca 75cm bred, gjord i blått (dominerande färg) med valfritt mönster. På torget sammanfogar vi sedan våra stickningar till en enda stor rundstickning. Den blå färgen står för havet och ihopstickningen blir i grått, som representerar klippan som sakta stiger ur havet.

Bland mina garner fann jag ett nystan som jag har efter min farmor, ett turkos-blått garn, som tydligt är upprepat. Materialet är någon sorts ullblandning. Möjligen har det varit en kofta, som farmor repat upp för att återanvända garnet. Sånt gör man ju inte mera, man köper nytt garn. Men jag tycker om tanken på att garnet har en historia, det kan platsa bra i detta sammanhang. Garnet får en ny chans, precis som landet som höjer sig ur havet.

Mönstret är väldigt enkelt, rätstickad botten med aviga våglinjiga ränder. Randens höjd växer i ena kanten och smalnar av mot andra kanten, med

varannan rand växande mot varannan kant för att arbetet ska hålla sig rakt. Asymmetriska, levande ränder som får stå för vågorna som rullar in. Mönstret är baserat på sockmönstret  "Wedge" ur boken " sukkia. rakkaudella.", en jättefin bok med jättefina sockmönster.

Seilas

Seilas (norska) = seglats, segling

Jag är ingen seglare dock.

Min morfar hade en handskfabrik som hette Seilas. Jag hade aldrig äran att träffa honom, men genom min mor har jag bildat mig en uppfattning om honom som en duktig affärsman i sin tid.

När jag googlar "Seilas" och "Gripström" kommer, lite förvånande, en sida upp var det står "lakanneet yritykset Gamlakarleby". Och där står "Seilas innehavare Hjalmar L Gripström", upphört 3.12.1965. Underligt på något vis att jag hittar morfar och hans firma omnämnd i ett forum som han på sin tid inte hade en aning om. Där finns han uppräknad bland andra, men inte mer info än så.

Hur Hjalmar Gripström bestämde sig för namnet Seilas har jag ingen aning om. Kanske har det anknytning till vatten och båtar, eller så hade det en helt annat betydelse för honom som jag aldrig kommer att få veta. Sin firma hade han i Kokkola, Gamlakarleby, flyttade den till Vasa i ett senare skede. Förutom fabrik hade han också butik var han utöver handskarna också sålde tyger. Minnen i form av läderspännen, handskmallar, en och annan tygbit, ett par lampor och ett bord finns kvar, om vilka mamma säger "ja, det där är ändå från kokkolatiden, det där hade min pappa i handskfabriken". Så Seilas känns bekant, fast jag aldrig upplevt firman i annan form än genom andras minnen.

Det är väl inte fel att önska sig vind i seglen, låta livet föra mig ut på en seglats. Men framförallt vill jag låta min morfar och minnena av hans firma leva vidare i det som jag företar mig.