Kalasvimplar

Jag har turen (kanske oturen enligt min sambo) att ha ett stort urval av tyger hemma. I min familj har man varit sådana som sparar på det mesta för att det kanske kan vara bra att ha, däribland tyger. Efter att vi flyttat tillbaka till hemgården har jag i diverse lådor funnit alla dessa skatter i form av tyger, nya restbitar och uppsprättade gamla kläder för återanvändning. En stor del har jag slängt, men en hel del har jag sparat. Plus att jag själv har hunnit samla på mig en hel del under årens lopp.

Nåja, till saken, vilken tur att jag har alla dessa tyger att välja bland när jag ska göra kalasvimplar! Vimplar och diverse lapparbeten är suveränt att göra av tygerna, eftersom många bitar är rätt små, redan klippta i osv. Kusin Aron firade sin 1-års dag igår och faster Anna tänkte då att han kan behöva lite vimplar för framtida kalas, riddarborgar, sportevenemang mm. Naturligtvis. Hans storebror kusin Alex fick också vimplar när han fyllde ett. När han såg vad lillebror fick sa han att han också har "såna de" och att han "tycker om sina gamla flaggor". Nu är han ju hela tre år, så visst, hans flaggor börjar kanske vara till åren..! :)

Tygkassar för småtöser

Två töser ska ha gemensamt tvåårskalas nu i helgen. De ska få varsin tygkasse. Alla kan väl behöva en kasse att ha sina livsviktiga  grejor i, också tvååringar. :)

Kassarna är i storlek 20x 25 cm, gjorda i huvudsak av återanvänt material.

Landhöjning - stickperformance del 2

Så samlades vi alla på torget den 21.9.2013. Glada miner, ivriga stickerskor, lika många unika blåa lappar som deltagare. 64 pers var vi på plats och formade alla en stor ring, fick ena stickan av grannen och började sticka. Vi fick varsitt nystan med finskt grått ullgarn att sticka med. Arbetena gick förbi ett efter ett, varvet runt hann vi ju inte, men ca 10 stickningar på ca 1 h.

Man märkte snabbt att vi alla stickade med olika handstil, en snabbare, en annan långsammare, hårdare eller lösare. Men under timmens gång balanserade vi oss lite, anpassade oss efter grannen. Fint var det sedan att lägga ner stickningen, nu en stor rundstickning och kunna gå runt och titta på alla andras arbeten. Många hade tänkt i samma banor som jag, där fanns vågor i olika former och nyanser.

Jag hade hoppats på flera yngre deltagare, jag var nog bland de yngsta. Men roligt var det att känna att vi alla talade samma textila språk, delade en gemensam stund, svensk- och finskspråkiga samt de deltagare som kom från Västernorrland i Sverige.

Efteråt hade konstnären Kerstin Lindström vernissage på Loftet, och berättade på samma gång om hur detta stickprojekt kommit igång. Visade fantastiska bilder från Färöarna var den första performancen hölls. Så vackert i det färöiska landskapet, där röda arbeten kontrasterade mot ett till synes oändligt grönt landskap. Performancen kallades "own our own time", att äga sin egen tid.

Det var en bra dag, jag tog mig tid att delta i ett textilt evenemang och lät mig inspireras tillsammans med likasinnade. Det är inte varje dag med en ettåring hemmavid. Jag ägde min egen tid för några timmar. Tack för det Kerstin Lindström och alla som deltog!

knittingincircle.blogspot.com