Variationer av rosengång

Livet har kommit emellan och tar upp min tid. Har börjat jobba igen efter att ha varit hemma med min son, som nu då istället börjat på dagis. Så nu är det mest jobb och dagis, handla, laga mat och tvätta som gäller. Och ens försöka ha hushållet i presentabelt skick. Men ack så skönt att då och då dra mig tillbaka till min ateljé och väva eller göra annat, ha en stund som bara är min.

Ofta när jag vävt trasmattor har jag vävt enbart i inslagsrips och randat, enkla mattor. Mattor i rosengång är många gånger väldigt vackra och jag har länge tänkt testa den uppsättningen mera ingående. Så det blev en provväv med variationer på rosengång.

Har solvat på fyra skaft och knutit upp två lärfttrampor samt fyra mönster- eller rosengångstrampor. Valde att genomgående ha svart som bottenfärg för att binda samman provet till en helhet. För att få fram mönster i rosengång trampar man växelvis, varje trampa har ett par, så att säga. 1-3, 2-4, 3-1, 4-2. Så när jag här talar om rak trampordning talar jag om den första trampan i paret. Första styr, den andra följer. Första inslaget en färg, andra en annan färg.

Första provet med siksak-mönster är för mig typisk rosengång. Tycker det är vackert, grafiskt enkelt. Konstaterade att det blev lyckat att blanda det svarta med en svartvit-mönstrad trasa. Kritvitt mot svart blir lätt en för stark kontrast, speciellt som mönstret är litet. Gillar den här varianten. Har här trampat rakt; 1(3), 2(4), 3(1), 4(2).

Andra provet, en salmiakruta, svart mot gammalrosa. Här har jag trampat "S"; 1(3), 2(4), 3(1), 4(2), 1(3), 2(4), 2(4), 1(3), 4(2), 3(1), 2(4), 1(3). Verkar säkert flummigt så här beskrivet, men när man väl sitter och trampar märker man hur det funkar.

Tredje provet är den enklaste varianten. En långrandig rosengång med jämnbreda ränder får man inte, men så här passligt ojämnrandig blir den rätt bra. Har varierat tramporna 1-3-1-3 och 2-4-2-4. Tror den här skulle kunna vara riktigt fin i större skala. Då är jag ju också en vän av enkla vackra mönster.

Fjärde provet, en till salmiakruta, en mindre och enklare variant av prov nummer 2. Har här trampat i siksak; 1(3), 2(4), 3(1), 4(2), 3(1), 2(4).

Femte och sista provet är så som man ofta traditionellt ser rosengången. Lärft eller tuskaft som botten, en rosengångstrampa som mönster. Och det här kan man variera i oändlighet. Det är randningen och frekvensen av mönsterinslagen som gör mönstret. Så enkel som den är, rent tekniskt, så kändes den svår att göra, pga valfriheten! Hur randa vackrast, hur lägga in mönsterinslagen lagom? Oändliga variationer som sagt. Och jag kan nu inte påstå att mitt prov här blev det bästa. Jag borde antagligen göra en skild provväv enbart i traditionell rosengång för att hitta mitt eget uttryck.

I vävstolen har jag ränning kvar till två mattor. Kommer att göra mattor på basen av provväven, och troligen använda mig av de grafiska mönstrena, dvs inte rosengång på lärftbotten, utan helt och hållet växelvis trampa rosengång. Får ta mig en funderare och sätta igång. Fint.